Uppföljning av strokeåterhämtning

Longitudinell EEG-analys efter stroke i verklig miljö

I detta projekt följer vi hur hjärnans aktivitet förändras under återhämtningen efter stroke. Hittills har 18 EEG-mätningar genomförts under cirka sju månader med samma standardiserade protokoll.

Mätningarna har genomförts på vårt kontor, inte i en traditionell laboratoriemiljö. Patienten har tagit sig till kontoret via promenad, vi har pratat en stund innan mätningen och därefter genomfört EEG-protokollet.

Tanken är att följa hjärnan under förhållanden som ligger nära ett vanligt liv, samtidigt som själva EEG-mätningen genomförs på samma sätt varje gång.

Efter 18 mätningar ser vi framför allt tre intressanta EEG-resultat.

1. Hjärnan har blivit bättre på att växla mellan olika tillstånd

Vi mäter bland annat vad som händer när personen går från att ha ögonen öppna till att stänga dem.

När ögonen stängs ska hjärnan reagera genom att ändra sitt aktivitetsmönster. Tidigt efter stroken var denna reaktion svag och varierade mycket.

Från ungefär den femte mätningen blev reaktionen betydligt tydligare och har därefter återkommit i de flesta mätningarna.

I EEG syns detta framför allt genom förändringar i så kallad alpha-aktivitet i bakre delen av hjärnan.

Det viktiga är alltså inte bara mängden alpha, utan att hjärnan tydligare växlar aktivitet när förutsättningarna förändras.

Det kan vara ett tecken på förändrad regleringsförmåga under återhämtningen.

2. Ett lokalt spår av skadan finns kvar

Stroken har påverkat den vänstra sidan av hjärnan. Därför jämför vi området C3 på den skadade sidan med motsvarande område C4 på den andra sidan.

Efter en lokal hjärnskada kan området runt skadan visa en större andel långsam hjärnaktivitet.

Det är också vad vi ser.

I nästan samtliga 18 mätningar har C3 en större relativ andel långsam aktivitet än C4. Skillnaden tenderar dessutom att bli tydligare över tid.

Det betyder inte att skadan blir värre.

En möjlig förklaring är att hjärnan tidigt efter stroken var mer generellt påverkad. När denna bredare påverkan minskar kan den kvarvarande lokala skillnaden bli lättare att se.

Det ger oss ett intressant preliminärt resultat:

Spåret av skadan kan finnas kvar i EEG samtidigt som hjärnans övriga reglering förändras.

Återhämtning behöver alltså inte innebära att det skadade området blir likadant som den andra sidan. Hjärnan kan istället anpassa sitt sätt att arbeta trots att en lokal avvikelse finns kvar.

3. En möjlig skillnad i det motoriska systemet

Vi mäter också vad som händer i hjärnans motoriska områden när personen rör höger respektive vänster hand.

När en hand rör sig ska aktiviteten i motsvarande motoriska område förändras.

I våra analyser var denna förändring något mindre på den skadade sidan – cirka 30 procent jämfört med 38 procent på den andra sidan.

Skillnaden går i den riktning man skulle kunna förvänta sig om det fortfarande finns en påverkan på det motoriska systemet.

Resultatet är dock preliminärt. För att mäta den motoriska responsen mer exakt behöver EEG-signalen analyseras i direkt relation till när varje rörelse sker.

Varför mäter vi i en verklig miljö?

Hjärnan påverkas av vad som händer före en mätning – exempelvis aktivitet, resa, samtal, trötthet och dagens övriga belastning.

Vi har därför valt att inte försöka isolera patienten från vardagen.

Patienten kommer till vårt kontor på vanligt sätt och mätningen blir en del av en verklig dag. Samtidigt använder vi samma EEG-protokoll vid varje tillfälle för att kunna följa förändringar över tid.

Det innebär mer variation än i ett strikt laboratorium, men ger samtidigt möjlighet att studera hjärnans återhämtning i en miljö som ligger närmare den vardag där hjärnan faktiskt ska fungera.

Vad visar projektet hittills?

Efter 18 mätningar ser vi tre olika delar:

Regleringen förändras – hjärnan visar en tydligare reaktion när den växlar mellan olika tillstånd.

Den lokala skadesignalen finns kvar – den skadade vänstersidan visar ett annat aktivitetsmönster än den andra sidan.

Det finns en möjlig motorisk skillnad – hjärnans reaktion vid handrörelse skiljer sig något mellan den skadade och den andra sidan.

Det kanske mest intressanta är att förändrad reglering och en kvarvarande lokal avvikelse kan existera samtidigt.

Återhämtning behöver kanske inte innebära att hjärnan blir som den var före skadan – utan att den hittar sätt att fungera trots skadan.

Om studien

Detta är en longitudinell studie av en person i en vardagsnära miljö. Resultaten kan därför ännu inte generaliseras till andra personer som haft stroke.

EEG-data har kvalitetsgranskats och moment med kända sensorproblem, avbrott eller tydliga störningar har behandlats separat eller uteslutits där det varit relevant.

Resultaten ska ses som preliminära fynd och hypoteser som vi vill undersöka vidare hos fler personer.

Kan EEG hjälpa oss att förstå inte bara var hjärnan är skadad – utan hur den förändras när den återhämtar sig i verkliga livet?

Denna text ersätter en tidigare version baserad på sex mätningar. I den tidiga analysen såg vi tecken på att skillnaden mellan hjärnhalvorna vid rörelse minskade över tid. Med fler mätningar visar sig mönstret vara det motsatta — skillnaden kvarstår och blir tydligare snarare än svagare, vilket är väntat vid en kvarstående lokal skada. Det är ett exempel på varför longitudinella studier behöver tillräckligt många mätpunkter innan slutsatser dras.